Vår promiskuösa natur

Det tog sin tid, men i samband med DNA-testens intåg i slutet av 1980-talet så upptäcker man att vad till exempel gammal fågelböcker hävdar att "De flesta fågelarter är monogama, med några undantag" egentligen är "De flesta fågelarter är polygama, med några undantag"...

Trenden håller i sig i övriga djurvärlden, där en spridning av risker är lika väl vedertagan metod som för aktieplacerare. Det är helt enkelt inte en stabil och långsiktig strategi, varken för honor eller hanar, att satsa på en aktie (dvs partner). Även om denna ser bra ut och lyser självförtroende och framtidsutsikter, så vet man aldrig vad som gömmer sig i "garderoben".

Det kan därmed vara ytterst fördelaktigt för exempelvis en hona/kvinna att knyta äktenskapsband med en hane/man som visar tecken på att vara en god far, men detta är endast en långsiktigt uthållig strategi om hon samtidigt också skaffar barn med andra hanar (men låter den goda fadern vara med och vårda dessa). Och visst finns indikationer på att det tycks vara så bland oss människor, då en brittisk studie har visat på att 30% av barnen i studien inte hade de föräldrar som de trodde att de hade.

Äktenskapet och det strikt monogama levernet är en konstruktion som springer ur maktbehovet att kontrollera det motsatta könets "lättfothet". Men denna livstil kommer aldrig att slå igenom, då det är mer fördelaktigt för en själv och ens barn att välja andra livsstilar.

expressen