I en nyligen genomförd studie har det framkommit att lycka kan köpas för pengar. Eller snarare att ökad reallön ger ökad lycka. Detta kan tyckas gå emot allmän uppfattning och omfattande studier, men frågan är om man har mätt samma saker. När man mäter lycka så ställer man en normativ (värderings) fråga. Medan ökningen i pengar är objektiv/neutral faktor.
Inom spelteori/beteendeekonomi så försöker man mäta bägge faktorerna i objektiva termer. I den forskning som studerar utfallet av sk ”Ultimatum game” visar det sig att speldeltagare ratar en inkomst till förmån för att straffa andra speldeltagare som agerat orättvist. Med risk för att man börjar leka med ord, så är det inom Ultimatum game frågan om att man offrar pengar för att köpa nytta, nyttan att sätta en självisk person "på plats".
Det skulle därför vara intressant att se om personer som hävdar att de blir lyckligare av ökad reallön också väljer att behålla pengarna i ett Ultimatum game eller om de väljer, som de flesta andra, att bestraffa motspelaren. Jag misstänker det senare, och det skulle i så fall visa att man inte kan köpa nytta för pengar, bara lycka.
Ultimatum game
DN
Aftonbladet
Personal info:
- Geoffrey Goines
- Swedish, Nature conservation freak, Passionate about Africa, Loving Peace, Politically neutral
Monday, 26 May 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Jag undrar om inte metoden att fråga om lycka och/eller upplevd nytta börjar bli antikverad.
Spelteori som du skriver om kan nog ge viktiga lärdomar. Men med det nya påhitt som kallas neuroekonomi kanske det går att få ännu säkrare svar på vad folk tycker. Man samlar ihop en tysk, en fransman, en engelsman, och så Bellman, och så ger man dem tio kronor, hundra kronor, tusen kronor, eller något annat trevligt. Försökspersonerans hjärnor är anslutna till mätinstrument som registrerar hur olika delar av hjärnan reagerar, och har man identifierat platserna där exempelvis lyckokänslor håller hus kan man kanske mäta skillnaden i lyckokänsla för olika tilldelningar. Om man gjort just den här grejen vet jag inte, men själva tekniken har några år på nacken vid det här laget och är vad jag förstår fungerande.
I den neoklassiska nationalekonomin är nyttokurvorna individuella och nyttan av mer konsumtion avtagande. Med neuroekonomi skulle man för första gången verkligen kunna studera om det fungerar som teorin förutsätter. Jag tycker att mycket av det neoklassiska är skräp men just i det här fallet är jag böjd att tro att teorin stämmer.
Egentligen var väl det mest intressanta i artikeln i Dagens Nyheter påståendet att knegarna i USA inte haft några reallönehöjningar sedan 70-talet. Där har vi sannolikt en viktig del till krisen i USA:s ekonomi - för att nå sin konsumtionslycka har folket och landet i stället skuldsatt sig över öronen.
Kan man förfina mätmetoderna inom neuroekonomi så tror jag säkert att detta kan tillföra mkt.
Intressant du nämner om att amerikanare lånar upp till sin lycka sen 70-talet. Kan ligga en hel del i det.
Neuroekonomi och liknande neuro-påhitt är mycket intressanta och kan ge en massa kunskap, samtidigt som det är en mycket farlig teknik i fel händer. Reklam- och politikbranscherna är mycket intresserade exempelvis. Med andra ord borde frågan diskuteras mer än vad det görs.
Japp, just reklammakare och politker borde vara mkt intresserade.
Jag tror att det som sätter lite käppar i hjulen är hjärnans komplexitet samt lite moraliska aspekter ("tankeläsning").
Post a Comment