Inte bättre att bygga ut redan exploaterade stränder?

Regeringen har angett ett nytt förslag till strandskydd. Tydligen så ska skyddet förstärkas i redan exploaterade strandområden, men försvagas i ”glesbygden”. Vidare så ska länsstyrelsen få en ny kontrollerade uppgift av kommuners dispensgivande. Frågan om denna modifiering av strandskyddet kommer att föra med sig så mycket nytta.

Det faktum att kommuner är väldigt kåta på att ge dispens från strandskyddet finns många exempel på. I de flesta beslut går inte heller att finna någon angiven förklaring till att dispens har beviljats, vilket visar tydliga tecken på ett bortseende från natur- och friluftslivet behov, och en löjligt slapp inställning till miljöbalken. Man kan väl bara be en stilla bön att situationen förändras i och med förslaget. Jag är dock en smula osäker hur det hela skiljer sig från dagens situation (där länsstyrelsen är den myndighet som ska bevilja dispenser, men får delegera denna uppgift till kommuner).

Vidare så finns det de som argumenterar för att det kanske är bättre att, så att säga, exploatera sönder vissa områden och låta orörd natur/stränder förbli orörda (se Minskande grönområden leder till sjunkande bostadspriser och dess kommentarer). Det vore därmed kanske mer fördelaktigt att bygg bryggor och strandvillor vid varje strandmeter av Danderyd, snarare än att bryta den romantiskt orörda landskapsvyn i Torneträsk. Problemet är att djur- och växtlivet i bl a Stockholms skärgård är beroende av fredade stränder (se Förstärkt strandskydd krävs!), och så säkert även friluftsmänniskorna.

För naturens bästa så bör strandskyddet helt klart behållas som det är idag, och dispenserna bör begränsas till ett absolut minimum. Om man däremot känner sig tvingad att gå exploateringsvägen, så verkar bägge ovanstående alternativ innehålla tråkiga nyheter för växt- och djurlivet och/eller friluftsentusiaster.

MA SVD DN CP