Personal info:

My photo
Swedish, Nature conservation freak, Passionate about Africa, Loving Peace, Politically neutral

Monday, 17 November 2008

Att vända skutan

Riksrevisionens Eva Lindström skriver i dagens DN Debatt om en ineffektiv fiskeindustri i Sverige som hålls vid liv genom konstgjord andning. Anledningen till denna, till synes, hjälplösa industri med sin dåliga lönsamhet beror på att fisken är en sk ”open access”-resurs (se Tragedy of the commons). Så länge haven behandlas som en aldrig sinande källa så kommer förvaltningen av dess resurser att fortsätta vara ineffektiva, vilket inkluderar behovet av statliga stöd mm.

I rapporten ”Att vända skutan – ett hållbart fiske inom räckhåll” skriver Brady och Waldo vid Livsmedelsekonomiska institutet på ett utmärkt sätt om hur man kan få en hållbar fiskerinäring. Väl värd att läsa! (Ladda ner rapporten som pdf här)

DN DN DN SVD BO HD
Sphere: Related Content

7 comments:

energieffektiv avfuktning said...

Fiskerinäringen liksom havens balans är i stort behov av 1) utökade nationella fiskekvoter och 2) ett system med individuella kvoter och straffkvoter. Varje fiskare bör äga sin andel av kvoten, men om den totala mängden fisk som tagits upp överstiger ett hållbart tak (som rimligen sätts av fiskarna själva) får den som tagit ut mest fisk tillfälligt minskade kvoter nästa år.

Geoffrey Goines said...

Egentligen är det enda som behövs för att vi ska få en mer hållbar fiskenäring än den vi ser idag är ITQ (dvs inviduella överförbara kvoter).

Gunnar Littmarck said...

Det finns ett stort fel med individuella kvoter, såvida de inte delas ut till alla medborgare årsvis som de sedan får sälja.
Problemet blir som i Norge med mjölk och äggkvoter.

De som har haft turen att få en kvot (gäller faktiskt fisket med) blir miljonärer bara genom att sälja den.

Det går inte att hindra sådant utan ett totalitärt samhälle.

Kanske det vore rättvisare om fiskare fick hyra fiskevattnet av staten, enligt marknadsprinciper, så kunde den samlade hyresintäckten gå tillbaka tillnäringen (utan den sedvanliga förlusten i ineffektiv byråkrati).

Kanske 5 eller tio års kontrakt, som enskilda eller grupper av fiskare kunde förvalta.

Återbetalningen kunde ske genom:
Lägre skatter för fiskare.
Hamnar forskning och teknikutveckling eller något alla kan bli överens om.

Gunnar Littmarck said...

Det omedelbara felet med min idé är att alla kommer fiska max mot slutet av hyrestiden, ändring till bonus för beståndsvård, så ska en del av återbetalningen ske.

De fiskare som förvaltar sin områden bäst ska få den högsta bonusen.

Bara svårt i Östersjön..

Nej så lätt var det inte, hela min tanke är korkad.. kanske skulle det funka i vissa kunstnära vatten..

Geoffrey Goines said...

>Gunnar Littmarck

Alla dessa problem, och ngr till, tas upp i studien som jag länkar till. Men det är möjligt att undvika dessa problem, bara man har kunskapen.

Urban Bryngeld said...

Det är intressant att myndigheter och media framhåller nu framhåller ITQ som lösning när vi inom fiskenäringen skrikit oss hesa för döva öron i 10-15 år för vi velat införa ITQ...

läs gärna följande inlägg apropå Eva Lindströms kritik:
http://blogg.hamnplan.com/2008/12/nej-eva-vi-behver-ingen-konstgjord.html

och även (ang. Lövin):
http://blogg.hamnplan.com/2008/01/det-tysta-havet.html

samt (ang. ITQ):
http://blogg.hamnplan.com/2007/07/itq-drfr-r-det-verlgset.html

Geoffrey Goines said...

>Urban Bryngeld

Ja, jag kan tyvärr inte svara på varför myndigheter är så tröga i den fråga. Men det är skönt att se tendenser till bättring på området hållbart fiske.