Personal info:

My photo
Swedish, Nature conservation freak, Passionate about Africa, Loving Peace, Politically neutral

Tuesday 2 September 2008

Gentesta foster för otrohet

Egentligen så tänkte jag avhålla mig från att skriva om ”otrohets- genen”, speciellt eftersom man bland annat på Biology and Politics och Anders B Westin Problematiserar kan finna kloka skrivelser i ämnet. Dock vill jag ”spåna” lite fritt om vad som möjligen skulle hända om man drar jakten på genen för otrohet till sin spets. Kommer föräldrar vilja testa sina foster för denna gen? Vilket beslut kommer de att fatta om fostret bär på genen? Och kommer de att vara överens i sitt beslut?

Jag skrev för drygt två månaders om gentest av foster i Sverige (Gentesta foster för homosexualitet), där jag påpeka att även ”homosexuella foster” riskerar att aborteras i föräldrarnas strävan efter barnets bästa. Om nu ett pojkfoster bär på den aktuella ”otrohetsgenen” så kan tyckas vänligt av föräldrarna att välja abort för att bespara fostret ett liv av uppslitande förhållanden. Men är detta verkligen den bästa strategin för föräldrarna?

Man skulle kunna argumentera för att föräldrarna vill ha ett barn som inte lever i strikt monogami. De vill ha en avkomma som producerar många barn, och som ”sprider riskerna” genom att skaffa barn med olika kvinnor, allt i enlighet med rådande ekonomiska och evolutionärbiologiska teorier (dock bara en sanning med viss modifikation). Följaktligen så borde föräldrarna abortera foster som INTE bär på ”otrohetsgenen”.

Men är det en dans på rosor att vara otrogen och hoppa mellan olika förhållanden? Nja, det måste man fråga de aktuella föräldrarna om. Har någon av dem, eller bägge två, erfarenheter av förhållanden med otrohet så kommer detta säkert att spela in i hur de beslutar om pojkfostrets öde. Har man varit otrogen i x antal förhållanden i rad, och haft dåligt samvete pga detta, så önskar man troligen inte att de egna sönerna ska gå igenom samma slags samvetskval i sina vuxna liv. Problemet här kan vara att övertyga ens partner om att abort är rätt beslut. Om den andra föräldern haft goda/inga erfarenheter av ”lättfothet” så lär denna vilja ha en promiskuös son.

Huruvida det skulle existera mer konflikter i beslutsfattande mellan föräldrarna, som en led av en sexuell konflikt, har jag inte lyckats klura ut ännu. Någon som har förslag/hypoteser/teorier?

DN DN AB AB SVD
Sphere: Related Content

5 comments:

Björn Nilsson said...

Jag tycker resonemanget om att sprida sina gener låter konstigt. Hur många karlar som "hoppar över skaklarna" har någon slags genspridning i tankarna? Överhuvud taget att otrogna personer, svartvita flugsnappare eller andra varelser skulle ha några rediga tankar om genspridning i skallen verkar kufiskt. Är detta inte snarare en ansträngd idé hos en del biologer som försöker förklara bort att individer vill ha kul utan särskilt mycket planering och eftertanke? Med andra ord att man försöker göra motivet till otrohet högre än vad det egentligen är?

Geoffrey Goines said...

>björn nilsson

Men är inte sex kul just av den anledningen att det är så centralt och viktigt. Vore sex bara det nästroligaste i världen så skulle vi snabbt dö ut...

Björn Nilsson said...

Jaja, jojo, förvisso, men att detta skall leda vidare till ansträngda teorier om apor och spiggar och finkar som medvetet sprider sina gener, det stör mig på något sätt. Man kan väl säga att genspridningen kan bli en oplanerad effekt av att diverse arter har kul (om det nu är så kul alla gånger?)? Jag antar att den enda art som kan planera det här på riktigt är människan, men om en snubbe krökar till och tappar koncepterna vid åsynen av en skön dam undrar jag fortfarande om det är genspridning som dominerar i den då förmodligen ganska stökiga hjärnan!?!

Geoffrey Goines said...

>björn nilsson

Fast du beskriver är evolution. Dvs man gör ngt som känns "rätt" eller "kul", och detta får som effekt att man sprider sina gener (och sedan i konkurrensen med andra individer som har "kul" så får vi en selektion)

Björn Nilsson said...

Tja, jaha ... OK då säger vi det då:)