När jag ändå återanvänder mina gamla blogginlägg (se föregående inlägg) så kan jag lika gärna reagera på kungens önskan att få skjuta av vargen med mina utvikningar om den svenska varg- populationens storlek.
Sverige behöver minst 1 300 vargar
I en debattartikel i SVD idag tar man upp behovet av mer hållbar rovdjurspolitik. Artikelförfattarna vill att man i Sverige satsar mer på den sociala biten, precis som man börjat göra i EU. Det låter helt rimligt och i linje med att uppnå målet med uthålliga rovdjurspopulationer i vår del av Europa. Vad författarna möjligen tycks glömma är att det är den miljömässiga biten som sätter spelreglerna som samhället (den sociala biten) måste rätta sig efter. Om rovdjurspopulationerna måste bli större för att överleva långsiktigt så är det vi, människor, som måste vara beredda att stryka på foten.
I Sverige är många av rovdjuren på väg tillbaka efter att ha fört en tynande tillvaro i århundraden. Att de ska återta alla sina forna jaktmarker är en omöjlighet, som jag hoppas att ingen förespråkar. Däremot tror jag de flesta håller med om att vår natur ska ha friska populationer av rovdjur (och andra djur också för den delen), och till detta krävs en hel del arbete, inte minst attitydförändring hos folk.
Tittar man enbart på vargen, som jag misstänker är upphovet till de flesta rovdjurskonflikterna i landet, så är dagens population på mindre än 200 vargar alldeles för liten. Denna art har en effektiv populationsstorlek (antalet ”genetiskt aktiva individer”) som inte är i närheten av den faktiska populationsstorleken. Detta beror främst på att gråben har ett komplicerat socialt samspel inom flocken, med bland annat sk assorted mating, vilket leder till att en flock på 10-12 individer bara har två (i undantagsfall fyra) individer som parar sig (och som därmed är genetiskt aktiva). Följden blir att den effektiva populationsstorleken är mycket mindre än den faktiska hos vargen.
Om vi antar att det finns 15 vargpar som parar sig i Sverige så kan man beräkna den effektiva populationsstorleken till ungefär 30 individer, dvs cirka 15% av den faktiska storleken (jag bortser från skillnader i reproduktionsframgång mellan individer, vilket skulle kunna ytterligare påverka den effektiva storleken). Skulle vi vidare anta att 200 individer är en minimumnivå för den effektiva populationsstorleken så skulle den svenska vargstammen behöva öka till drygt 1 300 individer för att den ska ses som genetiskt frisk. Och då ska man ha i åtanke att enligt studier som gjorts på området så ligger den effektiva populationsstorlekens minimum- nivå närmare 500 individer om inte mer.
Det är således svårt att tala om hållbarhet när man vill hålla en djurpopulation på nivåer som är oacceptabelt låga. Vill vi ha varg i våran natur så måste den tillåtas växa bortom de 200 individer som vissa människor ser som sin maximumnivå, och nya vargar österifrån måste också tillåtas komma in med nytt blod till den svenska vargstammen. Hur åstadkommer man det? Jag har ingen aning, men kanske kan man skicka svenska folket på kurs till Östeuropa där man får se att det går att leva sida vid sida med vargen.
DN DN DN SVD AB AB NW SVD MA MA VG
Personal info:
- Geoffrey Goines
- Swedish, Nature conservation freak, Passionate about Africa, Loving Peace, Politically neutral
Friday, 17 October 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
15 comments:
Vår vargstam har samma genetiska ursprung som den i Finland respektive Ryssland, Estland osv. Så det går givetvis utmärkt att ha 30 individer som reproducerar om vi har ett utbyte med de andra grenarna dvs Finland. Det har vi inte idag då alla vargarsom ger sig in i Lappland har en tendens att dö för tidigt ;)
Mycket bra sagt. Klart an kan få skjiuta varg om man nu tycker det är roligt, men det förutsätter djur att skjuta vilket vi inte har. Ett annat argument mot varg som man hör är att vargen äter upp männskliga bytesdjur. Alltså jaktdjur.
>anonymous
Den svenska vargen är egentligen bara en subpopulation av den ryska populationen. Men eftersom den är så isolerad idag (pga avskjutningen av invandrade rysk/finska vargar) så behövs mkt höga individantal för att hålla populationen frisk.
Låt naturen ha sin gång. Skjut Knugen!
En kollega som var nere och jobbade i Zagreb under den jugoslaviska tiden tyckte det var ok men stördes av en varg som satt och ylade i närheten av hotellet på nätterna. Gör man som herdar på Balkan viftar man väl med en käpp eller spelar säckpipa så sticker vargarna. Det kan man inte göra med en björn.
Somliga rovdjurshatare har ett uppträdande så att de jämförs med kriminella gäng. Kan stämma.
>björn nilsson
Jag måste säga att hatet mot vargar och andra "skadedjur" går att återfinna på andra platser i världen. Rädslan för vargen (och dylika djur) är däremot helt exklusivt för vissa skandinaver (läs: svenska och norska jägare)
Kungafamiljen är reducerad till medial nickedocka och förväntas i sann svensk anda hålla den altruistiska andan vid liv genom att ägna sig åt biståndslobbying. Ju fler funktionshindrade fotbollspelare i rullstol som gör mål i Victorias namn, desto fler applåder får hon. Prins Carl Filip har inte mycket att sätta emot, eftersom han själv har problem med plugget. Inte heller prinsessan Madeleine, eftersom hon kommer att fortsätta vara underdog så länge hon inte lyckas slå sin äldre syster i marknadsföring och utföra någonting makalöst, typ överleva fyra dagar i Rosengård eller dyka upp i tv-rutan som värd för FN-galan. Kungahuset fungerar därför som en produkt - och som med alla produkter vill vi gärna kontrollera dem. Problemet är att kungen och drottningen är livs levande individer och därför begår samma misstag som alla vi andra: Fortkörning, dåligt språk, ihopblandning av namn på städer, jordgubbstårtor i ansiktet etc. etc. Varför är vi förvånade över att kungen, inte i egenskap av kung, utan som enskild individ, har åsikter om personliga intressen, i detta fallet jakt?
Läs hela resonemanget här:
http://www.anus.com/tribes/snus/archive/2008-10-18/Erkänn_kungens_makt_eller_ge_
"men kanske kan man skicka svenska folket på kurs till Östeuropa där man får se att det går att leva sida vid sida med vargen."
Som svar till det kan jag ju tillägga att man jagar varg i Ryssland... Jag har gått deras utbildning för vargjägare och är pigg på att "leva med vargen" så som de gör ;)
Varför ska sveriges bönder behöva tolerera att träffa på ett eller ibland flera av sina djur sönderslitna ute i hagen?
När stadsbors lilla-älskade-fido skadar sig så är det raka spåret till veterinären. Det görs dokumentärsserier om stackars undulater, hundar, katter och hamstrar som sitter i väntrumet med husse eller matte och väntar på vård.
Men när det kommer till Sveriges Kossor och Får, då är tydligen sönderslitning 'naturligt', 'hållbart' mm.
När det kommer till vargar får bönderna varken ta hand om sina djur eller skydda sin egendom.
..men så fort en björn vågar sig neråt Stockholm, Då skjuts den med bedövninspil och flyttas dit den inte är 'ivägen'.
Det är skillnad på folk och folk.
Lösningen är ju att låta Kungen skjuta av vargarna. Han har ju åtalsfrihet så vad regering och riksdag säger är inte intressant.
Det finns inte någon enda viltlevande djurart som får problem med inavel. Det är ett bekymmer för husdjursuppfödning. I vilt tillstånd så rensas indvider med genetiska defekter ut med automatik allt enligt lagen om den starkares överlevnad. Jag refererar till professor Öje Danell på Lantbruksuniversitetet Vargarna på exempelvis Isle of Royale härstammar från endast två individer och det är en frisk stam. Vi kan alltså ha en liten vargstam ur den synpunkten. Dessutom sker redan med automatik ett utbyte med de ryska vargarna. Och det är naturligtvis möjligt att hjälpa till med utbyte om så skulle behövas.
Det är ett bra riksdagsbeslut att vi ska hejda stammens tillväxt vid etappmålet 20 föryngringar. Vi ser fram emot att få börja jaga varg så som man gör i alla andra länder.
Jag tycker nog att man kan acceptera jakt på varg i Sverige, under vissa förutsättningar. Till att börja med skall man naturligtvis jag rätt vargar, d v s inte skjuta alfadjuren. Därmed kan man automatiskt avskaffa alla idéer om allmän jakt, eftersom jägarna aldrig kan skilja på individerna, ett bättre sätt är då att "jaga" genom att söva och vliva. Sedan måste naturligtvis den genetiska variationen öka. Det sköts enklast genom att man ersätter alla vargar som jagas illegalt eller "försvinner" med inplanterade djur, på så sätt tar man också bort alla incitament för illegal jakt.
Alla vargar borde skjutas omgående, studier visar att lokalbefolkningen inte vill ha dem där. Demokrati är så enkelt....
Trött....
-> Inga M
Vargpopulationer med liten genetisk variation må vara friska men är definitivt mycket sårbara för förändringar i miljön eller nya sjukdomar. Därav behovet av nytt genetiskt material utifrån. Frågan är om nya individer från exempelvis öst får chansen att bidra med detta. De måste ju få möjligheten att bilda nya flockar i konkurrens med de redan etablerade individerna. Alla vargar får ju inte föröka sig.
För övrigt finns det ingen lag om den starkes överlevnad. Det råkar vara de bäst anpassades överlevnad (Survival of the fittest).
>Lextinor
Jag har personligen svårt att smälta attityden "gärna rovdjur, men inte på min bakgård" (vilket är en känga till "storstads"-kommunerna).
Annars så är djurpopulationer rörliga resurser som inte ngr enskilda individer ska få bestämma över.
Kan inte (vissa) svenska bönder acceptera detta naturkapital, så kanske dom borde se sig om efter ett annat jobb.
>Inga M
Du kan se vad Stefan Hallgren skrivit. Vidare måste du förstå att det är en stor skilland mellan inavel och inavelsdepression.
Post a Comment