Sverige behöver minst 1 300 vargar

I en debattartikel i SVD idag tar man upp behovet av mer hållbar rovdjurspolitik. Artikelförfattarna vill att man i Sverige satsar mer på den sociala biten, precis som man börjat göra i EU. Det låter helt rimligt och i linje med att uppnå målet med uthålliga rovdjurspopulationer i vår del av Europa. Vad författarna möjligen tycks glömma är att det är den miljömässiga biten som sätter spelreglerna som samhället (den sociala biten) måste rätta sig efter. Om rovdjurspopulationerna måste bli större för att överleva långsiktigt så är det vi, människor, som måste vara beredda att stryka på foten.

I Sverige är många av rovdjuren på väg tillbaka efter att ha fört en tynande tillvaro i århundraden. Att de ska återta alla sina forna jaktmarker är en omöjlighet, som jag hoppas att ingen förespråkar. Däremot tror jag de flesta håller med om att vår natur ska ha friska populationer av rovdjur (och andra djur också för den delen), och till detta krävs en hel del arbete, inte minst attitydförändring hos folk.

Tittar man enbart på vargen, som jag misstänker är upphovet till de flesta rovdjurskonflikterna i landet, så är dagens population på mindre än 200 vargar alldeles för liten. Denna art har en effektiv populationsstorlek (antalet ”genetiskt aktiva individer”) som inte är i närheten av den faktiska populationsstorleken. Detta beror främst på att gråben har ett komplicerat socialt samspel inom flocken, med bland annat sk assorted mating, vilket leder till att en flock på 10-12 individer bara har två (i undantagsfall fyra) individer som parar sig (och som därmed är genetiskt aktiva). Följden blir att den effektiva populationsstorleken är mycket mindre än den faktiska hos vargen.

Om vi antar att det finns 15 vargpar som parar sig i Sverige så kan man beräkna den effektiva populationsstorleken till ungefär 30 individer, dvs cirka 15% av den faktiska storleken (jag bortser från skillnader i reproduktionsframgång mellan individer, vilket skulle kunna ytterligare påverka den effektiva storleken). Skulle vi vidare anta att 200 individer är en minimumnivå för den effektiva populationsstorleken så skulle den svenska vargstammen behöva öka till drygt 1 300 individer för att den ska ses som genetiskt frisk. Och då ska man ha i åtanke att enligt studier som gjorts på området så ligger den effektiva populationsstorlekens minimum- nivå närmare 500 individer om inte mer.

Det är således svårt att tala om hållbarhet när man vill hålla en djurpopulation på nivåer som är oacceptabelt låga. Vill vi ha varg i våran natur så måste den tillåtas växa bortom de 200 individer som vissa människor ser som sin maximumnivå, och nya vargar österifrån måste också tillåtas komma in med nytt blod till den svenska vargstammen. Hur åstadkommer man det? Jag har ingen aning, men kanske kan man skicka svenska folket på kurs till Östeuropa där man får se att det går att leva sida vid sida med vargen.

DN DN SVD SVD SVD