Klimatförändring – ett litet problem i sammanhanget 2.0

Mitt i den brännande finanskrisen tar debatten om klimatet, lite oväntat, fart igen. I god miljöanda väljer jag att ”återvinna” ett gammalt blogginlägg för att uppmärksamma vad jag ser som den viktiga, men ofta bortglömda, frågan vid diskussioner om den rådande klimatförändringen.

Klimatförändring – ett litet problem i sammanhanget
Jaha, ytterligare en isbjörn flyter/simmar i land på Island och ytterligare än en gång så vållar den mänskliga närvaron ett hinder för en migrerande art. Det spås att isbjörnen kommer att skjutas till förmån för ekonomiska intressen (fårfarmer på ön). Precis som så många gånger förr (inklusive den förirrade isbjörn som sköts på Island i början av månaden) så tillåts inte arter att migrera över människoland. Nu när klimatförändringen utgör ett skäl för många arter att börja flytta på sig så kommer många att duka under pga människans rovgiriga och kompromisslösa attityd.

SVD SVD SVD DN DN CC VG

Få däggdjur riskerar att utrotas

IUCN, den internationella naturvårdsunion, publicerar i dagarna sin rapport om tillståndet för världens däggdjur. Det ska tydligen vara dystra siffror som kommer föras fram, med ungefär 25% av världen ca 5000 däggdjursarter som riskerar att utrotas. Marina däggdjur, primater och andra större däggdjur är de mest utsatta, medan råttor och fladdermöss klarar sig relativt bra. Minskade livsmiljöer till följd av människans exploatering anges som främsta skälet till den rådande situationen. Dock måste påpekas att folks något perversa tillvägagångssätt att värdesätta andra arter kommer att rädda de omnämda hotade arterna från total utrotning.

När det gäller värdesättning av andra arter så har vi människor en förkärlek till karismatiska (läs: gulliga/kramgoa), stora och/eller sällsynta djur. Studier har visat på att folk i allmänhet är villiga att skänka mer pengar till projekt för bevarande av marina däggdjur, djur som påminner om oss själva (t ex primater) och djur som är utrotningshotade. En studie har till och med funnit att folk skänker till projekt även om de informerats om att arten är bortom all räddning(!). Så länge de hotade däggdjuren inte är motbjudande råttor eller fladdermöss så tycks naturvårdare och bevarande- biologer ha pengar att hämta hos allmänheten.

Även om min slutsats här ovan är något slättstruken så är den inte helt verklighetsfrånvarande. Ytterst få större däggdjur har "tillåtits" gå förlorade under de senaste 2-300 åren. De flesta av djuren som balanserat på randen till utrotning har överlevt genom sk konstgjord andning. Många bevarandeprojekt, exempelvis elefanten och vit noshörning i södra Afrika, har rönt relativa framgångar. Tyvärr så har arterna i princip förlorat alla sina forna hemområden, och numera förvisats till turistnäringens naturskyddsområden.

Den begränsning av arters rörelsefrihet som skett över de senaste seklerna har lett till ett uttömmande av deras evolutionära potential. Det menas att djuren inte tillåtas att genomgå de prövningar som krävs för att klara sig i en förändrlig värld. Till exempel så tillåts inte längre många arter att migrera, vilket kan leda till ändrande av beteendemönster, som möjligen kan vara gynnsamt på en kort sikt men inte på en evolutionär tidsskala. Så även om folk gärna lägger pengar på åtgärder som förhindrar utrotning av däggdjur, så lägger de bara pengarna på underhåll av "levande döda".

SVD DN DB VG

Dödsstraff för handel med utrotningshotade djur!

Den illegala handeln med utrotningshotade djur visar jämt och ständigt sitt fula nylle. I regnskogsområden i Sydostasien ser fattiga människor en chans att föda sin familj genom att tillgodose behoven hos en impotent asiatisk affärsman eller självgod europisk djurparksägare. Många arter, såsom tigern, sumatra- noshörningen och orangutangen är följaktligen på randen till utrotning pga denna rovdrift.

Har världen råd att förlora ytterligare en art för att några få människor ska kunna få som de vill? Är det inte dags att man inför dödsstraff för de som är ytterst ansvariga för att en art blir utrotad? Personligen är jag för dödsstraff i detta läge, om det fungerar. Vidare så vill jag fokusera mer på efterfrågesidan (i mitt exempel, affärsmannen och djurparksägaren) och mindre på utbudssidan (typ fattigbonden i de indonesiska regnskogarna).

Om det är möjligt att fånga in de individer som skapar efterfrågan på utrotningshotade djur, och ge dem det yttersta straffet så kan man nog rädda djuren från samma straff.

DN

Klimatförändring - ett litet problem i sammanhanget

Jaha, ytterligare en isbjörn flyter/simmar i land på Island och ytterligare än en gång så vållar den mänskliga närvaron ett hinder för en migrerande art. Det spås att isbjörnen kommer att skjutas till förmån för ekonomiska intressen (fårfarmer på ön). Precis som så många gånger förr (inklusive den förirrade isbjörn som sköts på Island i början av månaden) så tillåts inte arter att migrera över människoland. Nu när klimatförändringen utgör ett skäl för många arter att börja flytta på sig så kommer många att duka under pga människans rovgiriga och kompromisslösa attityd.

Aftonbladet
SVD SVD
DN DN

Pandor - de största offren i jordbävningen

Det rapporteras från jordbävningsdrabbades Kina att områden som hyser jättepandor är illa åtgångna pga naturkatastrofen. Minst 8% av ”pandamarkerna” tycks vara förstörda, likaså ett forskningscenter i ett pandareservat. Detta är självklart oerhörda försluter, långt värre än de mänskliga dödsoffer som jordbävningen krävde.

Det finns ca 1600 pandabjörnar kvar i världen, enligt en studie från 2004. Arten håller på att återuppväckas från de döda tack ambitiösa och framgångsrika naturvårdsprojekt (både in situ och ex situ). Men fortfarande är varje förlorad individ en oerhörd förlust för arten. Sålunda så riskerar varje förlorad pandaindivid bidra till en helt oersättlig förlust för eftervärlden.

Det bör även tilläggas, uti fall någon vill kommentera att jordbävningar är naturligt förekommande fenomen som alltid påverkat pandapopulation, att dagens spillra av arten inte lever under naturliga förhållanden. Den långt pågående ansamlingen av pandor till några få fristäder ute i naturen har sitt pris. Få, om ens några, arter klarar av att utsättas av ”stress” (såsom jord- bävningar, bränder, översvämningar mm) utifrån om de inte har minst några (meta-)populationer runtom, som kan gå in och ersätta de förlorade individerna.

Vi får hoppas att skadorna jättepandapopulation är relativt små, och att de kan snabbt återhämta sig. Om inte, så har jordbävningen krävt sitt i särklass största offer.

SVD

Strunta i att rädda java-noshörningen

Den mycket sällsynta java-noshörningen har fångats på bild häromdagen när den välte en sk kamerafälla (obemannad kamera som ”fångar” djur på bild). Djuret är det fjärde mest sällsynta (snarare hotade) däggdjursarten på jorden, och återfinns i endast två nationalparker i Sydostasien. Som vanligt så är habitat- förstörelse och tjuvjakt orsaker till noshörningens plats på randen till utrotning. Och det kanske är dags att låta den stilla somna in.

Med tanke på vilka enorma resurser som behöver satsa för bevarande av denna art, så måste man fundera om man inte kan allokera pengar och åtgärder till annan naturvård, så att situationer som denna inte uppstår igen. Java-noshörningen får helt enkelt offras för att utgöra ett varnande exempel på ett mörkt kapitel i vår civilisations historia.

World's rarest mammals

SVD

Viagra kan rädda tigern från utrotning

Antalet bengaliska tigrar är tydligen i konstant avtagande. Förstörelse av habitat i kombination med tjuvjakt är förklaringen till den mycket kritiska situationen för jordens största kattdjur. Men lösningen på, åtminstone delar av problemet, kan ligga i Viagra.

Tigrarna jagas och dödas för att användas som potenshöjande medel ibland annat Kina. Och då kåthet gör sig ständigt påmind hos oss människor så är efterfrågan på tigrar (eller snarare deras genitalier) i det närmast omättlig. Detta skapar stora problem när arten närma sig 0 individer, eftersom kortsiktiga ekonomiska vinster och sexuell njutning för stunden, kommer att väga tyngre än bevarandet av tigern. Kort och gott så behövs en omfattande distribution av Viagra bland kinesiska män, för att eliminera efterfrågan på tiger-potensmedel, och därmed rädda arten från utrotning.


DN SVD

Utarmningen av naturen

Enligt en rapport som presenteras idag så fortsätter jordens biodiversitet (artmångfald) att utarmas. Med några få undantag så fortsätter fåglar, däggdjur, kräldjur, groddjur och fiskar att minska i antal. Vad som dock är mycket viktigt att påpeka i samman-hanget är att rapporten undantar en överväldigande majoritet av artgrupper från undersökningen. Insekter, spindlar, övriga leddjur, växter, diverse alger, svampar och andra smådjur har inte tagits in under luppen för att utröna hur deras populationsstorlekar har minskat på senare tid.

Det kan ju helt klart vara en strategi-/kostnadsfråga att inte inkludera de andra artgrupperna i undersökningen, då vi människor bryr oss ändå mest om karismatiska och stora ryggradsdjur. Men det är på plats att påpeka vilken enorm betydelse dessa "osynliga" arter har för våra ekosystem, särskilt de terrestra (land) system, som är sägs vara mycket utpräglat botten-upp styrda. Med andra ord, den afrikanska savannen skulle mycket väl kunna klara sig utan ”topparter” såsom lejon, elefanter eller noshörningar, men det skulle vara kärvare om man till exempel tog bort ”bottenarten” dyngbaggen eller mykorrhiza-svampen (en, för träd, livsviktig svamp som växer på deras rötter).

Vare sig man känner mycket eller lite för andra arters välbefinnande, så är det en självbevarande strategi att vara mån om de artgrupper som är med och bygger upp och bibehåller större delen av stabiliteten och sundheten i ekosystemen. Låt oss nu hoppas att fler lär sig att uppskatta ”de små äckliga krypen” lika mycket som ”de stora kramgoa pälsbollarna”.

SVD

Höjd koldioxidhalt - flera hot i ett

En ny studie baserat på analyser av innehållet i forntida luftbubblor i isborrkärnor visar på att dagens koldioxidhalt i atmosfären är den högsta på åtminstone 800 000 år. Även om det fortfarande kan vara berättigat att ifrågasätta om denna förhöjning är orsaken till dagens klimatförändringar (vissa menar ju t ex att en ökad global temperatur orsakar förhöjda halter växthusgaser), så kan man inte längre blunda för de konsekvenser en förhöjd koldioxidhalt kommer få för växt- och djurlivet på jorden.

Många växter kommer påverkas direkt fysiologiskt av en ökande koldioxidhalt i atmosfären. Eftersom växten andas koldioxid såsom vi andas syre så är det inte svårt att räkna ut att förändringar av koldioxiden i atmosfären kommer leda till nya anpassningar bland växtarter. Vissa kommer kanske att kunna evolvera på plats, medan andra kommer att vara tvungna att migrera. Och det är här vi ska börja bli oroliga.

En förändring av sammansättning av växtpopulationerna i världen kommer definitivt att ha en inverkan på sammansättning på djurpopulationerna. Även djuren kommer att tvingas till anpassningar eller migrationer, vilket otvetydigt kommer leda till en ökad artutrotning när de migrerande "horderna" av växter och djur stöter på mänsklig bebyggelse och vi, människor, vägrar släppa förbi dem. Och med dagens befolkningstäthet så lär inte växterna och djuren behöva migrerar långt innan de stöter på patrull...

(En bra bok på området, som belyser vilka konsekvenserna en ökad koldioxidhalt kommer att få för växter, djur men också människors matförsörjning är Graves & Reavey (1996). "Global Environmental Change. Plants, Animals & Communities." Longman, Harlow.)

DN