Hundavel är djurplågeri

Statistik från jordbruksverket skvallra om att allt fler beläggs med djurförbud. Skärpt kontroll och lagstiftning sägs ligga bakom ökningen, men frågan är om vi inte har ett gigantiskt mörkertal.

Okunskap, men också inrotade (van-)föreställningar om djur, ser jag som de främsta skälen till att våra husdjur far illa. Kostråd och diverse andra skötselråd går många nyblivna djurägare förbi, med resultat att husdjuret lider och kanske dör pga misskötseln. ”Svåra” djur såsom ormar och andra reptiler skiljer sig också så mycket i behov från våra fyrfotade vänner att grova missar görs alldeles för ofta, till ohyggligt högt pris.

Sen kan det existera ett traditionellt tänkande hos många avelsförespråkare som leder till vanskapta husdjur. Om jag minns rätt så har 70% av de svenska hundraserna genetiska defekter. Defekter som, enligt djurskyddslagen, skulle kunna ses som uppsåtligt djurplågeri. Det kanske ser bra ut på utställningar med en viss hållning eller en obefintlig nos på Karo och Fido, men ser man på skelettet/kraniet på vissa individer så vill man nästan gråta.

Mörkertalet jag syftade på ovan är således dels den möjligt stora men svårupptäckta misskötseln av ”mindre karismatiska” (ormar och dylikt) djur, dels den utbrett accepterade djurplågeriet inom husdjursavel. Bägge två kommer vi inte komma tillrätta med mer tillsyn, men väl med ett attitydskifte.


(Bilden högst upp är ett bulldog kranium, med en närmaste obefintlig lufttillförsel genom näsan pga det framavlat intryckta nospartiet. Bilden här ovan är bild på en råttsnok som dött pga felaktig kost, notera det förstorade hjärtat ca 1/6 längd från huvudet.)

SVD