Tydligen ska Mugabe och Tsvangari kommit överens om någonting i Zimbabwe. Jag vet inte vad det är, och jag bryr mig faktiskt inte heller. På något konstigt sätt så har jag helt förlorat aptiten på Zimbabwe (med tanke på den rådande svälten i landet så ber jag ursäkt för ordvalet). Det är väl mänskligt i och för sig. Jag menar, folk tappar ju jämt och ständigt intresse för ett visst klädmode, en viss musikgrupp eller en viss dokusåpa. Sakerna blir uttjatade helt enkelt.
Zimbabwe känns så fruktansvärt out-of-fashion nuförtiden. Det finns väl inte någon som helst chans till förändring i landet, och det känns som landet bara stjäl fokus från andra områden i Afrika som skulle behöva mediaexponeringen. Håller vi oss på snarlik longitud som Zimbabwe så har vi Somalia, Sudan, DRC (fd Zaire), Etiopien och Uganda. Alla är de länder med väpnade konflikter som har hållit på för länge och krävt för många offer.
Det är väl det som är problemet, konflikterna har hållit på för länge. Människor runtom i världen tröttnade på att engagera sig i de områdena, precis som jag nu tröttnat på att engagera mig i Zimbabwe. Finns väl inget man kan göra åt saken, bara att vänta på en och annan riktigt stor humanitär katastrof i länderna, och hoppas att den får fart på vårat slumrande engagemang.
Aftonbladet Aftonbladet
SVD SVD SVD
DN
Personal info:
- Geoffrey Goines
- Swedish, Nature conservation freak, Passionate about Africa, Loving Peace, Politically neutral
Monday, 21 July 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
Du har så rätt så. Har du hört att Blondinbella har blivit våldtagen i Italien? Det kanske kan få dig lite eggad iaf!
Nej tyvärr, jag blir inte "eggad" av den händelsen.
Man borde egentligen bara på axlarna till en sådan händelse. Precis som man gör när det bryter ut inbördeskrig i ytterligare ett afrikanskt land.
Dock så lär väl media ha kalas, nu när en kändis råkat ut för tråkigheter...
Media klarar bara av att belysa ett afrikanskt land i taget. Eller är det så att "vi" läsare inte orkar engagerar oss i mer än en konflikt i taget? jag ser mig själv som ett undantag i varje fall.
"Eller är det så att "vi" läsare inte orkar engagerar oss i mer än en konflikt i taget? jag ser mig själv som ett undantag i varje fall."
Jaså? Hur gör du?
Det kanske är bättre för vissa länder om omvärlden inte bryr sig alltför mycket utan låter konflikterna dö ut? I Zimbabwe är ju engelsmännen insyltade, och det är väl nästan en garanti för en konflikt som aldrig tar slut.
Ja det är också ett sätt.
Jag vet faktiskt inte hur mkt britterna är insyltade i Zim numera (allt är ju relativt), men helt klart så kan int Gordan Brown säga ngt utan att det tas för att den gamle husbonden uttalar sig om hur saker ska skötas på dennes bakgård.
Den nya generationen afrikaner ser inte kolonsimen som genomrutten, de ser dom som rent av god i många aspekter. Man får hoppas att dessa männsikor får komma till tals lite oftare så samtalen om Afrikas utveckling blir lite mer blanserade.
"Den nya generationen afrikaner ser inte kolonsimen som genomrutten, de ser dom som rent av god i många aspekter."
Hmmm...Det här känner jag inte igen, och jag tycker att det verkar vara lite av en våt dröm av "White man's burden", alltså Kiplings tes om den "goda" imperialismen i början på 1900-talet. Personligen tror jag att kolonialismen och imperialismen är lika stendöda och diskrediterade politiska projekt som sovjetkommunismen. Låt dem vila i frid!
Annars håller jag med dig om mycket i Zimbabwe. "Engagemanget" för Zimbabwe i borgerlig mainstreammedia har politiska undertoner och avspeglar Storbritanniens och USA:s storpolitiska agenda i Södra Afrika, snarare än en omsorg om Zimbabwes plågade folk. Annars skulle man höra betydligt mer från andra afrikanska diktaturer som är mycket värre och där situationen är mer katastrofal. Som exempelvis de USA-understödda diktaturerna Etiopien och Marocko som ockuperar andra länder (Väst-Sahara och Somalia) och bedriver etnisk rensning och folkmord där.
Mugabe är en amatör vad gäller människorättsbrott, jämfört med ledarna i många andra afrikanska länder. Enda anledningen att Mugabe kritiseras är att han vägrar följa USA:s och Stobritanniens diktat, hade han gjort det hade kritiken tystnat snart, tro mig.
Personligen tror jag heller inte mycket på Morgan Tsvangirai och MDC, de är förmodligen kraftigt infiltrerade av utländska intressen, som vill genomdriva IMF:s ekonomiska politik. Det bästa man kan göra i den här sitautionen är att stödja de sociala rörelserna och fackföreningarna, alltså det civila samhället i Södra Afrika, snarare än de genomkorrumperade partierna och ledarna på bägge sidor:
http://www.internationalen.se/news.php?extend.3083
>erik svensson
Mja, var det nyligen du var i Afrika? Jag hör i alla fall från personer runt min ålder (20-35) som gärna tar upp bra saker med kolonalismen. De kan ibland vara småsaker, som matkultur, men jag ser det som ett sundhetstecken att man slutar leva i ett stigmatiserat förflutet.
Jag vill inte tro att Zims uppmärksamhet beror på britiska och amerikanska storpolitiska intressen, men det är svårt och förklara varför inte oroshärderna i och runtom Uganda (inkl somalia, darfur, chad mm) inte röner större uppmärksamhet.
Sen är det kul att man beklagar sig över att Mugabe suttit vid makten så länge. Hur länge har Omar Bongo suttit vid makten...?
Jag håller med om MDCs och Tsvangarias potentiella tillkortakommande vid återuppbyggnaden av Zim, men jag är osäker att solidariska "movements" är rätt väg att gå. Den erfarenhet jag har av dessa, både svenska och afrikanska, lämnar mig inte särskilt imponerad. Fast å andra sidan så undrar jag vilken annan väg man kan gå i södra Afrika.
"Hur länge har Omar Bongo suttit vid makten...?" - Väldigt länge, jag minns att han åkte till Kina i en väldigt fin kostym och skakade hand med ordförande Mao, så det måste ha varit före 75 i alla fall. Långlivad och seg kille, den där Bongo-drum!
>björn nilsson
Ja, det visar vilken erfarenhet och vishet denna gamle man måste besitta. Synd att visheten om "frisk blod" och "förnyelse" inte ingår där...
Geoffrey:
Jag tvivlar inte på att du har mött personer i 20-35 årsåldern som har ett och annat positivt att säga om kolonialtiden. Men det betyder ju inte att kolonialismen som helhet var bra. "Inget ont som inte har någonting gott med sig" heter det ju. Det är inte konstigare än att folk i Östra Tyskland ser nostalgiskt tillbaka på DDR i ett rosenrött skimmer, där fanns ju bra saker också, innan Berlinmuren föll. Men pressar man folk ordentligt är det nog inte många som vill återinföra det stalinistiska enpartisystemet.
Sedan kan man kanske tillägga att en person som är 20-35 år idag inte har upplevt kolonialismen, och således inte har en realistisk bild av det lidande som fanns under denna. Leta upp en 80-årig släkting till någon ur de ur Herero-folket som tyskarna slaktade i Namibia i början på 1900-talet istället... Eller någon kenyan vars släktingar slaktades av britterna på 1950-talet i Mau Mau-upproret, eller som sattes i deras koncentrationsläger som inte stod tyskarnas efter.
Eller, för att ta ett närmare exempel: en angolan som förlorat armar och ben av en portugisisk landmina eller en mocambikan som fått öronen avskurna av den portugisiska rebellarmén MNR som utvecklades till ett brutalt banditgäng efter 1975...
>erik svensson
Jag förstår vad du menar, men jag tycker att det är dags att sluta leva i det förflutna. Det är dags att "get over oneself".
Idag finns alltför många medelålders akademiker i Afrika som tillbringar hela sin vakna tid med att prata kolonalism. Förhoppningvis dör dessa ut snart, så att vi övriga kan få börja blicka framåt utan att ständigt bli påminda om att vi måste blicka bakåt.
Geoffrey:
Jo, det håller jag med om, och att dagens ledare i Afrika ibland skyller på kolonialismen för att slippa ta ansvar själva. Min poäng var bara att det inte finns någon anledning att vara positiv till kolonialismen bara för att den utnyttjas i propagandasyfte av usla afrikanska ledare som inte vill ta sitt ansvar. Det tror jag du håller med mig om?
>erik svensson
Jag ser ingen anledning att hylla kolonalismen för ngt som den inte var. Däremot så ser jag, som jag nämnt tidigare, att det är ett tecken på sundhet om man faktiskt kan räkna upp en och annan sak som var bra med kolonalismen.
Post a Comment