Fåglarnas sista vers?

En hel del av Sveriges fåglar tycks gå en dyster framtid till mötes. Deras överlevnad kommer bero på människors välvillighet att bevara de habitat som fåglarna kräver. Precis som med all annan naturvård så är ett långsiktigt och uthålligt bevarande av våra svenska fågelarter oerhört komplicerat och kanske övermäktigt för oss att klara av.

För att de hotade (sårbara/hotade/akut hotade) fåglarnas bevarandestatus ska kunna nå nivåerna "gynnsam" så behövs åtgärder och åtagande från oss människor. Det kommer då inte bara behövas ett skydd för sådana områden, utan det blir minst lika viktigt att skapa ett nätverk av områden som är mer eller mindre kopplade till varandra och som också skiljer sig åt sinsemellan. Det förser då fåglarna med en egen potential att utvecklas och klara av att hantera den miljömässiga stress (både naturlig och människoinverkad) som de utsätts för.

Viljan att skapa ett lapptäcke av skyddade naturområde av variende storlek, struktur och funktion är A och O i framgångsrik naturvård. Denna ansats rönar dock sällan framgång hos den bredda massan, vilket resulterar i att naturvård bedrivs på de arter som är minst krävande och som ändå bebor områden som är av lite ekonomisk eller annat intresse för oss människor.

Frågan kommer att bli om huruvida fåglarna kommer räddas till eftervärlden för våran skull eller för fåglarnas egen skull.

SVD